tisdag 12 september 2017

Ka-ka-ka-kan ni tänka er...

...jag har skrivit ett inlägg!

Ja det var ju liksom ett tag sen.

Jag har sedan dess hunnit med en utlandsvistelse. En vecka på Rhodos. Men det var i början på maj. Skönt som bara den. Det var ju tur det för sen blev det inte så mycket semester. (Läs nedan)
Jag har även hunnit med att fixa med bröllop i trädgården för yngsta bonusbarnet. Det gick bra. (Bortsett från att vi fick magsjuka dagarna innan) Men solen sken. Dom blev gifta.

Och - viktigast av allt - vi har skaffat höns! Sex stycken fullfjädrade kacklare vid namn Hönsa-Pönsa och ibland Fröknarna Fluff. Vi har delad vårdnad med min äldsta dotter, så nu får hon ha dom till våren. Det ska fan ränna runt i hönsgård när vintern kommer.

Smolket i bägaren heter löss! Eftersom dom var så bajsiga så tog vi oss för med att tvätta dom i röva. Då upptäckte jag stenhårda vida knölar vid fjäderfästena. Löss! När sen en höna bestämde sig för att skita ner hela mig så svimmade nästan min äkta hälft.
"Visst är det kul med höns" sa jag bara. Det är ju han som propsat på höns hela tiden. Men det där med rövtvätt och sanerandet av löss var inte lika kul. Men det ingår liksom. Ägg har dom lagt från dag ett. Men på sluttampen var det klent. Kan ju bero på lössen. Eller så surar dom för att dom inte har någon tupp.

får jag lov att presentera:
Agda - rätt normal höna. Värper, äter och skiter som en höna.
Sen har vi Katt. Det märkliga namnet har hon fått av ett barnbarn. Rätt normal höna även detta.
Så har vi Kluckan: Lite argsint. Eller kanske mer rädd. Pickar hårt!
Märta - minst och av rasen dvärtkochin. (De andra är korsningar av orpington och något okänt). Liten fluffig och döpt av barnbarnet Marsipanrosen. Snäll och mest sällskaplig av alla.
Så har vi Fru Venus - bossen! Det syns ju tydligt.  Ligger någon annan i hennes rede så åker dom ut! Hon fick för sig att ligga i ett rede hela dagarna även om det inte finns något ägg! Jag lyfte ut henne två gånger om dagen och då la hon sig platt på gräset. Lat? Knäpp? Kallas visst för surhöns.
Polly - liten, förvirrad och skraltig. Gick för sig själv och gick sedan vidare till hönshimlen av okänd anledning. Kanske hon sörjde tuppen.
Man får lära sig ju sina husdjur med tiden. En del lär man sig aldrig riktigt. Som katten Gösta. Han är ett mysterium. Och min man! Honom lär jag aldrig bli riktigt klok på. Jo, han är ett av mina husdjur!

Den stackar´n har det varit synd om. Han åkte på njursten för andra gången. Eller rättare sagt; den sten dom inte fick bort första gången började spöka och göra elakheter. Men nu är den väck! Efter ett par sprängningar. Så nu kan vi återgå till vardagen då jag får tjata på att han ska dricka vatten. 

Ja, det var typ det som var semestern det. Nästa gång han samlar sten hoppas jag han gör det på höstkanten. Men vi hann med bilbesiktning också. Och faktiskt en natt på hotell. Kors i taket. 

I nästa inlägg ska jag berätta om pågående bygge. Om det nu inte ska ta fem månader igen innan jag skriver. Varför ska det vara så omöjligt?! 

Läs även andra bloggares åsikter om ,

söndag 23 april 2017

Varifrån kommer orden?

Adam och Eva - kunde dom tala direkt från början och i så fall - på vilket språk? Eller fiskarna som blev till ödlor som blev till apor som blev till människor - varifrån fick dom orden att säga: "jag kan tydligen tala". Hur kom dom på det? Skulle dom bara gäspa en dag och så råkade det komma ut något ord? Sånt kan göra en förvirrad. Ord kan göra en förvirrad.

Vet ni vad örngott är? Det är det här:

Men det är också det här:
då undrar man (läs jag) - vad är då kuddvar?
Jo, det är det här:
Alltså den yttre delen. Det är ett fodral som håller fyllningen på plats.
Örngott å sin sida är alltså det som träs över kuddvaret med sin fyllning. Örngott kan även kallas kuddöverdrag.

Klart som korvspad tänker ni som vetat detta under eoner av tid. Och det har nog jag också. Kanske. Innerst inne. Men säkert sagt fel ibland. Hursomhelst... var det inte det jag tänkte skriva om. Eller... jo, om örngott. Alltså själva namnet. Var fan kommer det ifrån?

Jag haver då googlat (vad gjorde man innan internet? famlade i mörkret?) Och jag är inte ensam om att ha undrat. Och på nätet står bl.a. att läsa att örn kommer av öra. Varför det gör det framkommer inte. Men ett öra med bland kuddarna är logiskt. Och ordet gott kommer av behag. Det är mer begripligt. Så alltså - öronbehag! Fast nu kommer jag att ligga och grubbla hela natten på varför det heter örngott och inte örongott.
Kanske att någon i begynnelsen kommit på att sy ihop två kvadrater och fyllt den med något. Förmodligen hästtagel från början. Och sedan tänkt på gott för öronen. (Hur man nu kan få hästtagen och gott att passa ihop) Sen har någon ursprungssläkting till (h)Österman, även denna med dialektalt mummel, kallat öron för ör´n. Så tror jag att det är. Joho då!

Fast å andra sidan. Var eller vad ifrån kommer då kuddvar? Det är ännu en outforskad sak. Och detta, mina vänner, kan endast bero på att örngott innehåller orden örn och gott, som ju redan finns i annan användning. Var finns ju också, men kudd finns ta mig fan inte!

Men konstiga ord finns det gott om. Och dessa två är ju inte konstigare än kökkenmödding.
*Stön* Det kommer att bli en lång natt.

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 19 april 2017

Vårdepp och videsurr

Det börjar likna vår. Det märks på vädret. Häromdagen:
Jag får nästan hjärtfel när det blir så här. Helt plötsligt bara, när man tittar ut innan man går i säng. Börjar genast gå igenom hela släkten vilka jag ska oroa mig för som åker bil med sommardäck.
Den 2:a april såg det ut så här:
Fullt surr i vitviden. Det var hur mycket insekter som helst! Fast nu har dom nog dött. Hoppas inte. Snön har ju försvunnit igen och solen har lyst hela dagen.

Sakta men säkert kommer även en vårdepression smygande. Den där känslan av att man ska göra så mycket som man inte kan komma igång med. Jag sitter och önskar mig spöregn. För när solen lyser ska man njuta av solen, putsa fönster, göra utflykter, plantera, koppla av, fixa hela jävla trädgården, ta en fotorunda, planera semester (som aldrig blir av) och.... inte ett jävla dugg blir gjort! Jag gömmer mig i syrummet. Måste komma ihåg att skaffa mörkläggningsgardiner dit in. Då kan jag sitta där och låtsas som att det fortfarande är november och man har all rätt att sitta där.
Inte förrän i augusti infinner sig lugnet och då sitter man där och undrar vart tiden tog vägen.

Gubbe fixar med hönshuset. Har jag sagt att vi ska skaffa höns? Annars säger jag det igen. Vi ska skaffa höns. Gubbe är lyrisk. Jag är mer nere på jorden eftersom jag är en så otroligt praktisk människa. Jag tänker mer på rengöring och undvikande av lukt, istället för att glädja mig över fluffiga hönsrumpor. Men det går nog över bara dom kommer hit. Fem ska vi ha. På sommaren. På vinterhalvåret ska dom bo hos äldsta dottern. Vi ska ha delad vårdnad. Det känns bra.

Påsken passerade nästan omärkt förbi. Vi hade till och med glömt köpa ägg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 21 mars 2017

Kläder - detta miljöhot!

Ju mer jag tänker eko desto svettigare blir jag. Eftersom jag syr så kollade jag igenom tyger och vad dessa utsätter miljön för. Följande har jag hämtat från Sverigekonsumenter, Materialskolan.

Akryl - Kräver lösningsmedel och massor av kemikalier. Mikroplastpartiklar rätt ut i vattnet.
Bambuviskos - Stora mängder kemikalier och ett giftigt ämne vid namn koldisulfid (fosterskador) Detta är en riktig luring alltså!
Bomull - Bekämpningsmedel och vattenbrist. Om det inte är ekobomull alltså!
Elastan - Baddräktstyg typ plast. Mängder av kemikalier och lösningsmedel och plastpartiklar.
Polyamid (nylon) - stora mängder kemikalier och plastpartiklar.
Polyester - Vanligaste syntetfibern och materialet. Plast. Utvinns av petroleum. Cancerframkallande kemikalier och plastpartiklar. (Finns dock återvunnen polyester från petflaskor och utslitna kläder)
Fleece - VÄRSTING! Microplast i stora mängder som släpps ut via tvätt. Varje gång!
Viskos - Kemikalier som skadar nervsystemet och kan ge fosterskador.

Ull - Relativt bra
Lyocell - Miljövänligt och nytt.
Linne - Ganska bra.
Alpacka - Bra!
Hampa - Bra men finns bara litet utbud.

Alltså - vi får gå nakna helt enkelt!
Här kan man också tänka på att idag tvättas kläder otroligt ofta. Efter en dag så åker det i tvätten. Eller kanske man byter flera gånger per dag. Och varje gång matar vi fiskarna med plast.

Tänk på dessa enorma köpcentra där kläder hänger i milslånga rader. Då undrar man ju hur vi överlevt så här länge. De där tygerna som är bra för miljön är ju bara ett spott i havet. Och dessutom är ju priset för högt för gemene man.
Jag blir så frustrerad av att jag som konsument ska tänka på miljö när alla dessa kläder ändå finns! Jag är låååångt ifrån en shoppare och när jag ska ha något så får jag leta länge. Som jag sa till dottern när vi var ute i affärerna en gång: "herregud vad mycket kläder det finns som man inte vill ha!"
Ska jag dessutom välja "grönt" - ja, då blir det än mer problematiskt. Utbudet av ekotyger för att sy själv är ju inte heller särskilt stort.

Det är ju ändå märkligt att det över huvud taget FÅR säljas kläder som är cancerframkallande och kan ge fosterskador! Varför görs inget åt detta när det kommer rön efter rön? 

Och det är likadant med maten. Vi skulle inte äta torsk. Men nog fan var frysarna fyllda med fisken!
Vi ska äta mer eko och mindre kött - men kyldiskarna dignar av köttstycken varav hälften kommer från andra länder. Och palmolja ska vi bara inte tala om.

Men vi vet ju alla varför... MONEY, MONEY, MONEY....

Nu blev jag jättetrött!

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

torsdag 16 mars 2017

Högvarv på övervåningen

Hjärnan går på högvarv. De få grå celler jag har är otroligt rörliga. Kanske för att dom har för stort utrymme. Vad vet jag. På nätterna kör dom zumba.

För att inte glömma vad jag ska göra/hämta i hallen så håller jag en hög fart ut från köket. Så hög så jag passerar hallen i 50 knyck och försvinner in i vardagsrummet. Där inne stannar jag plötsligt medan hjärnan under tiden hunnit fundera på; månens inverkan på sömn, att jag ska köpa ny kattmat imorgon och att jag nog vill ha en kopp kaffe. Den tänker också på om jag ska flytta mina tomatplantor. Vart jag var på väg har jag inte den blekaste aning om.

Därifrån går jag sedan förmodligen till mina tomatplantor. Eftersom det var dom jag tänkte på sist. En timme senare kommer jag ner i köket och kommer - eventuellt - på vad jag skulle ha hämtat från början.

Hjärnan och jag har varit på besök idag hos dotter J och hennes döende dator (urgammal). Där var allt hopp ute. Jag försökte att skaka liv i den men den tjurade i långsamt tempo och kastade sedan upp diverse rutor med en massa gallimatias i, rakt i ansiktet på mig . Jag försökte även ge den konstgjord andning via min dator, men den gillade inte sådana klåfingriga närmanden heller. Men en ny dator är på väg så frid över dess minne. Men sånt där gillar mina grå celler och kan hålla sig fokuserade ganska så länge. 

Men... medan jag sedan tillagar middagen (potatisgratäng med bacon) börjar hjärnan fundera på varför det ska vara skivad potatis till gratäng medan det är strimlad till Jansson. 
Eller varför klenäter ska sporras ut till längder med mitthål och vrängas, när dom förmodligen smakar precis likadant även om man gjort dom som pepparkaksgrisar.
Utseendet spelar ju ingen roll heter det ju! Fast när det gäller mat så har det nog en viss betydelse. Eftersom man 'äter med ögonen'. Men jag tror inte att min potatisgratäng - som nu är STRIMLAD! - kommer att bli ful eller oaptitlig. 
Förresten kanske man ska börja göra 'ful' mat. Så man inte äter med ögonen längre. Men dom här ögonen snokar alltid upp något att stoppa in i ansiktet i alla fall. Magen, händerna och munnen är i maskopi. Letar, utan min medverkan, upp saker att fylla kroppen med.
Men det är klart. Hjärnan kan ju inte vara med och sätta stopp, för den jobbar ju vidare med andra, viktigare saker. Som... varför låter kylskåpet så högt, hur kan fåglarna hitta hit från andra länder, varför finns det inget på TV när det finns så många kanaler, varför är soppåsen alltid full, varför får katter mer päls på vintern även om de är innekatter...  osv. osv.

Återgår till gratängen. Den har jag inte glömt i alla fall. Än.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag 13 mars 2017

Sexnöd och stockholmstur

Jag hade ingen aning om att jag var i sån sexnöd. Var inne och uppdaterade min blogg baronessan.se och sen kollade jag igenom mailen. Det var ingen hejd på vad jag blev erbjuden. Man kan säga att det finns många sätt att använda sin kropp. Och då gick jag ändå inte in och läste utan detta var i ämnesrutan. Jag har nu rensat ut sisådär 900 mail/erbjudanden. Så ni förstår kanske att det är inte ofta jag kollar där.
Konstigt ändå att det handlar så mycket om sex. Det är ju inte så att jag skriver om det. Särskilt inte på engelska. Man kunde ju ha fått erbjudanden om choklad istället. Eller gratisresor. Men... man får inget gratis här i livet!
Någon gång emellanåt har folk skrivit till mig och frågat om jag vill skriva någon vers till födelsedagar och liknande. Dom säger också att dom gärna betalar. När jag då svarar att det går bra och att dom faktiskt får betala, så hör dom aldrig av sig igen. Gratis är gott! Men jag har faktiskt inte någon lust att sitta och ägna tid åt att hitta på rim/sånger åt folk som jag absolut inte känner och som sen förmodligen kommer att säga är sina egna alster. Då får dom tota ihop sina rim själva. Men nu för tiden blir det dåligt med rim. Lika bra det. Ett tag tänkte jag på rim.

I lördags var jag på "tur" med vänner i Stockholm. Vi hade så trevligt och roligt och solen sken på oss hela dagen.
När vi fick syn på den här skylten så såg vi det som ett tecken och höll oss till vatten hela dagen!
Här visar de 'tre vise männen' var La Camilla smög in till Knugen på slottet. Dom här tre vet då allt om sånt som inte är värt att veta!
Vid strömbron låg dessa fjäderfän och gubbade (oj, nu skrev jag fel pga ovanstående bild) guppade ska det vara. Det förstärkte vårkänslan.
Efter denna tripp hamnade vi hemma hos ett av paren och kollade på Mello. Jag har inte sett ett enda avsnitt tidigare så för mig var det nytt. Dock tyckte jag att rätt låt vann. Det håller minsann inte alla med om. Och jag kan i och för sig också tycka att det är lite egendomligt att andra länder ska rösta fram låtarna. Jag förstår ju vitsen med det, men jag tycker att det är fel. Men det är ju ett jippo och det drar ju in en hel del pengar, som jag hoppas kommer dit dom ska!

Jag tänkte mig en promenad idag i det fina vädret, men det kan man glömma. Ryggen och höfterna la ner verksamheten efter Stockholmstravandet. Nästa gång får dom dra runt mig i rullstol.

Nu ska jag sy!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 10 mars 2017

Måttligt bak

väg i affären försöker jag nypa åt mig några fler bakmått när 'Baronen' utbrister: "nej, vi kan inte köpa fler. Det går ju knappt att stänga lådan". Nja, några stycken har man ju, men...
...dom går åt! Och jag är inte den som ställer mig och diskar när jag håller på med mat/bak. Och så här ser det ut när jag är i full gång. Fast det här är ändå lindrigt mot hur det kan se ut.
Eftersom jag lägger ifrån mig mått (precis som med andra saker) hela tiden och inte har tid att leta så tar jag istället ett nytt mått!
Jag tycker att jag borde ha en större låda istället så jag kan ha måååånga fler mått. Förresten sa jag inget om hur det ser ut i Baronens lådor! Där kan man snacka om översvämning! Men det är ju mest i garaget/förrådet och där får han göra som han vill. (Nästan mumlade hon)

Men i mitt kök var det dags för bak igår. Jag har återigen fått fart på en surdeg. Denna gången av blandad variant. Både vete och råg. Den blev kanonbra!
Och den här kompisen hjälpte till som vanligt. Tror jag det. 'Kör i maskin i 12 minuter eller för hand i typ 18'!!! Vem orkar det? Jag får kramp efter ett par minuter bara av vanlig bulldeg.
Sen skulle det jäsas. I 3-4 timmar. Receptet är Leilas mandel och fruktbröd.
Fyra timmar! Och en massa surdeg över. Då gjorde jag ett skåprensarbröd med pumpakärnor. Men jästen var slut så jag fick ta torrjäst. 'Man tager vad man haver' som Kajsa Varg alltså inte sa! (den där jävla Fredrik Lindström!) Det här brödet fick 'bara' jäsa i knappt 3 timmar. Men det blev okej. Man kan säga att 'det håller måttet' !!
Men det blir faktiskt inte så jättekul bröd med grahamsmjöl, vilket jag hade i bland annat. Men det får duga. Jag kan ju inte slänga brödet! Och det behöver inte vara så jävla roligt jämt!
Leilabrödet blev desto bättre. Även om det fick stå inne längre än beräknat. Jag vill ju inte ha degigt bröd.
En hel påse mandel till ett bröd! Och russin för jag hade inga aprikoser som det skulle vara.
Men gott som tusan blev det! Mer surdeg åt folket. Nästa gång blir det nog två på en gång. Eller inte. Förmodligen gör jag nog något annat. Och nu gäller det att hålla liv i den där surdegen. (Och då menar jag inte Baronen).

Sen kan man ju tycka att hela köket borde innehålla mer bröd än disk när man bakat. Men det gör det sällan. Där kunde den där assistenten hjälpa till lite mer tycker jag.

Ikväll ska vi heja på Stina Wollter i Let´s dance. Glöm inte det!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

onsdag 8 mars 2017

Snödepression och andra helveteskänslor

Snödepressionen står som hagel i backen. Fy vad jag lider. Det är bättre de vintrar när det verkligen blir vinter på riktigt. Men när snön kommer så här sent, då vill jag bara dra ett täcke över huvudet. Men så är jag ju i grunden en depressiv varelse. Inte så mycket nu som förr. Men ändå. Av födsel och ohejdad vana. Arvet.

Arkitekten Federico Babina har gjort en bildserie/film som beskriver olika psykiska fenomen. Den kan ni se HÄR Lite underligt bara att det är en arkitekt som gjort detta och inte en psykolog!!!

Där kan jag utan tvekan plocka ut tre stycken. Depression, ångest och insomnia. Dom ser ut så här:
Ångesten är och har alltid varit värst. Den är som en ständig följeslagare och gör att jag oroar mig för allt. Ständigt. Och så den där förbannade sömnlösheten.

Människor som aldrig drabbas av något av dessa psykiska åkommor har svårt att förstå innebörden. Därför pratar många inte om den. Vi bara har den. Ont i huvudet eller i benet är okej, och förkylningar som är sååååå jobbiga, men 'ont i själen' är inte okej. Det är lite mumbo-jumbo över det. Eller så anses man knäpp.
Ryck upp dig för helvete! Men se det går inte. Uppryckningar är för morötter! Däremot lär man sig med tid och år att hantera dessa saker. Man får hålla sig i sin bubbla tills det går över. Eller rättare sagt - jag gör det!

För vissa går det aldrig över. Det finns olika grader i helvetet. Vissa överlever det inte ens. Men det är bra att det har blivit mer omskrivet och omtalat, för det är oerhört många människor där ute som lider helvetes kval. Kanske mest för att dom inte kan prata om det.
Jag kan prata om det - nu - men jag gör det inte. För jag har inte det behovet. Jag vill vara ifred! Möjligen kan jag åtnjuta sällskapet av en katt.

jag tar mina katter, en filt och en bok och lägger mig i fosterställning tills snön upphört. God natt!

PS. Kan någon köpa ett kilo choklad till mig? DS

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 7 mars 2017

Rörande rastlös

Ibland blir man förvånad över sig själv. Jag tränar! Jo, ni läste rätt. Tränar. Idag har jag cyklat på träningscykel i 20 minuter och ryggtränat i 20. Hemma alltså. Det är ett måste för att jag ska få någon ordning på den här skitryggen. Helst varje dag. Annars blir jag väl sittande i någon hörna. Och jag gillar inte att sitta i hörnor.

Jag gillar inte att sitta stilla för länge över huvud taget. Jag blir rastlös. Jag måste iaf ha tillgång till en stickning eller en dator. Gubbe däremot har talang för det där. Han kan koppla av i timmar framför TV:n utan att röra sig. Ibland tror man att han är i koma. Möjligen klappar han katten. Inte för att han gör det jämt. Kopplar av alltså, men han kan!
Förmodligen är det därför han sover så bra också. En annan ligger som en torktumlare nätterna igenom. Jag kan t.ex. säga: "det var ett jävla liv på Gösta (katt) i natt. Jag trodde han tagit in en mus". Svaret blir: "jaså, jag hörde inget." Sånt är jag avundsjuk på. Annars är avundsjuka inget som ligger för mig.

Symaskinen är det ganska bra fart på iaf. Den där nya fina overlocken! Det är blandade utrop i syrummet av 'helvete', 'fan', 'hurra' och 'yes'! Dessa har jag skapat sedan november. Fast inte allt på overlock. Den 'gamle' Berninan hänger med än.

Och mer ska göras. Men jag tror att jag sticker emellan med några kuddfodral innan det blir några kläder igen. Men... det är en pojkjacka och flickklänningar på gång. Bland annat. Syrummet är fyllt med tyg så det är bara att sy. Problemet är det där med att bestämma sig. Det är min sämsta egenskap. Eller EN av mina sämsta.
Ute snöar det på tvären. Det är väl i och för sig inget konstigt med snö i mars, men när det inte snöar när det SKA snöa - alltså på vintern - så känns det onödigt att det ska börja nu! Men tids nog får vi svettas. Eller gnälla över regn.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag 1 mars 2017

Vad har du missat idag?

Lättkränkt. Det är modernt, ligger i tiden. Men varför? Har vi plötsligt blivit känsligare? Kränkt har synonymerna förolämpad och stött. Det blev aldrig så stort när dessa ord användes. Men innebörden var densamma.
Samtidigt som vi ska vara så 'med' hela tiden så är vi så 'mot'. Och 'mot' är ju jättekränkande i dessa tider. I stort sett går det väl ut på att vi enbart vill att andra ska  'gilla' även om vi själva ogillar.

Fast det är ju inte riktigt bra det heller. Att gilla. Det beror lite på hur du gillar. Ena gången vill man att folk ska bry sig och komma nära, nästa vill man inte. Det är väldigt svårt för andra att gissa sig till vad man vill. Vi får lära oss att säga nej. Eller ja. Nej har varit ett ovanligt svårt ord för många människor. Men man ska inte bara lära sig att säga nej, man ska helst lära sig att lyssna på ett nej och förstå innebörden. Det är väl det som är det viktiga.

Samtidigt som vi blivit mer lättkränkta så ökar svär- och könsorden. På mig verkar det mest som att alla går omkring och mår dåligt. Eller har vi för mycket tid över till att fundera? Vi sitter bakom våra skärmar på kaféer och skrollar och skriver och varken ser eller hör att det sitter folk runtomkring. För du måste ju vara 'on line' så du inte missar något! Ja, du missar allt som händer runtomkring!! Fast - å andra sidan - det händer ju inte annat än att alla andra också surfar.

Hjärtan och kärlek översvämmar sociala medier, men vågskålen väger ändå jämt mot hat och hets. Det är svart eller vitt men själv tycker jag att grå är en bra färg.

Om du känner dig kränkt av det här inlägget så kan du fylla i följande:
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

söndag 26 februari 2017

I klänning och läppstift vid symaskinen

Jag vill sy. Jag tänker sy. Jag SKA sy!

Men... jag hittade en liten fin text på nätet. Nämligen "Advice from a Singer Sewing Machine Manual from 1949" Nu har jag översatt den (fritt typ) och här är då texten:


Förbered dig mentalt för att sy.
Tänk på vad du ska göra.
Ta dig aldrig an en sömnad med nonchalans. 
Bra resultat är svårt att uppnå om du är likgiltig. 
Försök aldrig sy när diskbänken är full av smutsig disk eller sängen är obäddad. När det finns påträngande hushållssysslor, gör dessa först så att ditt sinne är fritt att glädja dig åt din sömnad. 
Innan du syr, gör dig så attraktiv som möjligt. Sätt på en ren klänning. Ha en liten påse med krita nära din symaskin för att "pudra" dina fingrar emellanåt. 
Ha ditt hår i ordning samt puder och läppstift på. Om du konstant är rädd för att det ska komma oanmälda besökare, eller din man kommer hem och du inte ser prydlig ut, kommer du inte att kunna njuta av din sömnad.

Just det! Först gör man i ordning sitt hem och sen snyggar man till sig själv och sen (om tid finnes) kan man sätta sig vid sin sömnad.

Här ser ni Julia Roberts. Opiffad och tillpiffad. Tänk om hon suttit så där - som på den vänstra bilden - vid symaskinen och oroat sig för att maken ska komma hem. Då hade hon minsann oroat sig och inte fått mycket sytt!
Jag gör inte så. Förlåt så mycket! I och för sig så vill jag gärna ha ordning omkring mig innan jag börjar för annars kommer jag bara att tänka på det (så att mitt sinne är fritt...) Men det där med puder, läppstift och klänning. Nä, så roligt har vi det inte. Här är det mjuka kläder och osminkad som gäller. 
Håret ser ut som om jag gått igenom en biltvätt för jämnan. Frisyr är inte det första man tänker på när man ser mig. Mer ovårdad byracka. I alla fall de dagar jag håller mig hemma.
... kommer ni på oanmält besök är det det ni får - ovårdad byracka.

Hemma hos mig spelar det inte så stor roll. Maken kommer hem i skitiga snickarkläder och ser dessutom skitdåligt, så vad är problemet? Han gillar dessutom gamla, slitna, antika saker.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

fredag 24 februari 2017

I hjärnans dunkla gömmor

Jag hörde sången "Han är min sång och min glädje" på radion (vad kan det ha varit för kanal???) Den frireligiösa sången som Pelle Karlsson gjorde känd en gång på 60-talet (och Jan Sparring tror jag). Och jag kan sjunga med i hela texten! För att jag gillade den? Nej! För att jag är religiös? Va?
Nej, utan för att man var svältfödd på musik på den tiden och följde svensk- och kvällstoppen samt tio-i-topp som en slav. Och den här låten låg på svensktoppen.
Ser han inte förtroendeingivande ut? Är inte detta en man du skulle välja för att frälsa din själ? Det går i så fall bra, men du får ta dig till Florida där han numera ägnar sig åt evangelisation! Själv vill jag nog hellre bli frälst av Peps Persson.

Hörde en låt häromdagen som jag säkert inte hört på 40 år. Utan att tänka på det så sjunger jag med i texten och efter en stund kommer jag på det. Herregud - hur kan jag den här? En låt som jag glömt att den fanns! Jag konstaterar att om alla lektioner i skolan hade varit gjorda som sånger så hade jag fortfarande kunnat rabbla upp svenska vattendrag eller kunnat årtal på utdöda kungar. Det kan jag inte nu och inte kunde jag det i skolan heller. Och skulle jag mot förmodan vilja veta så finns ju internet. I och för sig så skulle mina kunskaper i geografi kunnat vara bättre. Kan någon göra en sång om det?

Musiken vi lyssnade på när vi var unga sitter kvar i kroppen.
"De flesta och livligaste minnena knutna till musik tycks vi få under ungdomstiden och tidig vuxenhet, i 15–25-årsåldern. Då inträffar många avgörande händelser som formar vår identitet, och musiken spelar stor roll."
Ja, så är det säkert. Jag kommer att fortsätta lyssna på Led Zeppelin och Pugh Rogefeldt när jag sitter på hemmet.
Hm... Hemmet? Det var ju ålderdomshem det. Fast nu heter det ju äldreboende. Och snart finns säkert inte det heller längre. Man får skrumpna bort i sitt egna boende, ivrigt påhejad av stressad äldrevårdspersonal som kollar till en två gånger om dagen. Men snart har vi robotar på dom tjänsterna.
Barndomens dragspelsmusik är i stort sett utrotat. Åtminstone på radio. Eller kanske man kan höra en Kalle Jularbo-dänga på någon lokal kanal? Själv håller jag på att bli galen på alla radiokanaler som i stort sett spelar samma moderna musik dygnet runt avbrutet endast av idiotisk reklam stup i kvarten. Dessa lyssnar jag endast på i bilen där jag byter så fort reklamen kommer.
Jag gillar musik i varierad form. (Utom opera och dansband, även om en och annan sådan emellanåt kan accepteras av mina kritiska öron).
Här hemma är det Spotify som gäller och på radion blir det P1. När jag väl lyssnar alltså. Oftast är det så tyst så man kan höra knappnålar falla. Och det gör dom!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

torsdag 23 februari 2017

Snygg, snyggare, vackrast

Människan är ett underligt djur. Den är sällan nöjd. Särskilt inte med sitt utseende.

Men det är inget nytt. Redan på 20-talet började man med skönhetsoperationer. I liten skala förstås och företrädesvis på filmstjärnor. Numera är det inte så stor skillnad på skådisar och "vanligt" folk. Fast gott om pengar behöver man så klart ha.

Nånstans vid 70-talet kom fettsugning. Sen har det bara fortsatt silicon, botox och annat påfyllnadsmaterial. Ta bort där och fyll på här. De från början toknoppade ögonbrynen skulle bli som kållarver, läpparna som fläskkorvar och nu - ögonfransar som kan göra en giraff avundsjuk.
Lösögonfransar är heller ingen nyhet. Det vinkades rejält med ögonen redan på 30-talet. Fast numera ska man ju limma på frans för frans. Snart kanske vi även kan förstora ögonen likt Manga-figurer.

Ibland får jag lite känsla av The Stepford Wives:


(Fast originalet är faktiskt bättre: https://www.youtube.com/watch?v=XFGkZblCgmY )

80-talet skulle vi inte ha BH. Sen kom den tillbaka med buller och bång och metallstång och nu är vi snart tillbaka i korsettlivet igen. Vänta bara - snart står vi här och snör varandra med en fot i svanken. Och kanske, kanske, ännu lite längre fram så slänger vi BH:n i soporna igen.

För mig får ni se ut precis som ni vill. Jag säger återigen som Anders Jansson: Skönhetstips - stå bredvid fula människor. Så tänk vilken tur att dom (vi) finns!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdag 21 februari 2017

Sitta ner och stå upp

I helgen var jag i hufvudstaden minsann. Mina döttrar firade mig (ännu en gång ett halvår senare!) och bjöd mig, först på fika. Och det fanns att välja på. Kolla in prinsess-semlorna!
Såja, sluta drägla nu! Efter lite stadsstrosande tog vi oss till "vår" restaurang: Teheran grill.
Mysig inredning och supergod mat! Det enda som inte var bra var att personalen var lite väl ivriga och ville plocka undan. Fast vi inte var klara.
Efter detta blev det en promenad och en drink = Irish Coffee på Hotell Malmen i väntan på standup på samma ställe. Maffia Comedy Club håller där och Super Weekend-kvällen bjöd på dessa artister:
Den första killen, som jag tror hette Markus, var typ konferencier men också ståuppare. Och en rolig sådan. Favoriter denna kväll var annars Johanna och Carl så klart! Om jag fått namnen fel så ber jag om ursäkt i förväg. Skrattade gjorde vi så det räckte och blev över! Rekommenderas!!!

Efter detta blev det en drink på ett ställe som jag glömt namnet på. Antagligen hade min drink en läskig färg eftersom den serverades i detta heltäckande glas (?!) Men god var den! Döttrarna tog nog någon sorts fruktsallad tror jag.
En fantastiskt trevlig och rolig kväll. Tack mina kära döttrar för att ni orkar släpa med er dessa rester av en kvinna i sina bästa år!

söndagen var jag och Gubbe till Sigtuna och tittade lite på Vikingarännet. Ivriga skridskoåkare kämpade på i blask och blåst.
Lev väl, simma lugnt osv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

tisdag 14 februari 2017

Ni kan kalla mig Servus

Idag träffade jag polisen. Jag åkte dit. Till dom alltså. Men bara till passpolisen. Det är lika kul varje gång. Man försöker fixa till håret innan man åker dit, men lik förbannat ser man ut som om något suttit på en när det är klart. Man försöker också göra sig så normal (?!?) som möjligt där man står framför kameran, vilket resulterar i att man ser fullständigt heltokig ut. Någon spegel finns ju inte och le ska man inte göra. Resultatet blev att jag såg ut ungefär som Servus Snape ifrån Harry Potterfilmerna.
Kanske inte lika mycket pannrynka och inte så mörkhårig, men annars så... Fast han som satt i luckan tyckte tydligen att det blev bra. Eller bra... det sa han inte, men han sa inte heller att jag skulle göra om det. Han kanske insåg att det var lönlöst.

Jag gjorde ett sånt där look-a-like-test på nätet. Beroende på vad man har för uttryck i ansiktet så får man lite olika svar. Men en av varianterna var denna skådis som jag glömt namnet på.
Mja, hon har väl lite trötta ögon så där som jag kanske.
Men jag var också lik dessa damer...
Jojo! På sidan står det "searching faces on the web" men det blir bara amerikanska kändisar som man får fram och då kan man ju ändå jubla över att man iaf inte är lik Trump! Likheterna låg någonstans på 12 % så jag är inte helt lik någon alls egentligen. Prova själva vet jag www.pictriev.com

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,