måndag 9 oktober 2017

Kan dom inte lära sig sticka?

Jag har varit på kryssning. Med fem fina snippertippor. Och det är allt ni får veta om det!

Och nu över till något helt annat:

Inpräntat i hjärnbarken sitter "tänk på barnen i Biafra". Biafra självutnämnde sig själva till en egen stat i juli 1967. Två månader senare utbröt Biafrakriget som pågick från 1967-70 varpå Biafra kapitulerade. Tre års självständighet som bara innehöll krig och elände. På grund av vad då? Jo, religion och pengar (läs olja) så klart! Men det var inte det inlägget skulle handla om, utan om hur inpräntade vi blev av detta Biafra och de svältande barnen.

Vi är världsföräldrar i Unicef. Nu och då får vi hem ett blad där det berättas om vad som gått framåt. Och detta gör mig så GLAD! För de där Biafrabarnen, dom bara blev kvar där i medvetandet och man fick inte veta om dom fick det något bättre någon gång. Men det är klart. Det blir kanske inte så mycket bättre. Bara något lite mer överlevnad. Eller bara död.

Varje dag blir man påmind om att skänka pengar. Det är katastrofer, krig och svält. Då känner jag att det vore bra om det visades något program om hur just dessa insamlade pengar kommit till godo. Då kanske folk är villiga att ge ännu mer.
Det man hör nu är att  att ännu fler svälter, fler katastrofer inträffar och ännu fler krigar. Eller att den och den organisationen försnillat pengar! Och något som jag faktiskt blir irriterad över är, att när man skänker pengar, så dröjer det inte länge innan tiggarbreven kommer från den organisation man just skänkt till. Men nu vill man ju förbjuda tiggeri, så då upphör väl det. Eller?

Det råder krig och jävligheter lite här och där i världen. Oroligt skulle man kunna kalla det för att använda ett milt ord. Man får ju inte säga några elaka saker om män i dessa tider för då är man en jävla feministfitta, men jag säger ändå; vad fan är det med män, makt och skjutvapen? Har dom inget annat att göra? Lär er sticka för fan! Eller lägga patiens. 
Men Sverige är ju en av världens främsta vapenexportörer. Verkar lite som att vi är med och orsakar eländet som vi sen ska reparera. Kan vi inte exportera garn och stickor istället?

 Läs även andra bloggares åsikter om , ,

1 kommentar:

  1. Hej, Baronessan!
    Inledningsraden är ju verkligen en teaser, men det är väl bara att leva med ovissheten :-)
    Biafrabarnen minns jag också, mycket väl. Inte minst vid matbordet, om man petade i maten: "Tänk på barnen i Biafra, de hade varit jättetacksamma om de fått stekt sill!" Och insamlingar till Biafra i skolan.
    Sympatiserar varmt med ditt förslag att ändra inriktningen på svensk export!

    SvaraRadera